Kära dagbok...

...eller nå't!

Idag är det fredag den 6 augusti och jag känner mig som en urvriden trasa. Kan vara följderna av ett fysiskt och mentalt utmattande BodyAttack-pass igår. Kan också vara så att jag håller på att ta del av den förkylning som en viss "bättre" hälft tagit med sig hem från sitt jobb. Ytterligare en teori är att mitt i skönaste sömnen, sprack mina drömmar i tusen biter av en smäll som jag lätt skulle kunna jämföra med åtminstone några hundra Hiroshima-bomber. Vi snackar åska nu. HERREJÄVLAR! Det var nästan så att grannen ovanpå fick en gäst i sängen. Jag får se det positivt, jag vet att jag lever. Det märktes i allra högsta grad. Mitt hjärta slog stark och kraftfullt, djupa ordentliga andetag, svetten forsade fram över huden. Därmed kan jag konstatera att min kropp är fullt fungerande och även de urgamla naturliga instinkterna, stanna och slåss eller fly.

Vi hörs!