Tiden gå fort...

...ibland hinner jag nästan inte ens med att leva i mitt eget liv. Men det är dags att styra upp det lite. Bara den här veckan också, sen bör det vara lugnare. När alla nya pass/koreografier har satt sig.

Men sen är det ju dags för BP advanced utbildning edn 16:e och 17:e oktober. DET, mina vänner, ska bli så otroligt spännande.

Nu... *poff*

Jösses...

...nu hamnade jag här igen. Det var riktigt längesen och en väldigt trevlig återförening.

Liiite mycket att tänka på just nu, därav den långa frånvaron, men det ska väl snart vara ett minne blott.

Har egentligen inga nya reflektioner för tillfället. Men det ligger helt säkert under ytan och gror.

Hörni, glöm inte att utnyttja din demokratisk rätt och rösta den 19:e. Rösta blankt om du vill, men värna om rösträtten. Den är viktig. Väldigt viktig.

Kära dagbok...

...eller nå't!

Idag är det fredag den 6 augusti och jag känner mig som en urvriden trasa. Kan vara följderna av ett fysiskt och mentalt utmattande BodyAttack-pass igår. Kan också vara så att jag håller på att ta del av den förkylning som en viss "bättre" hälft tagit med sig hem från sitt jobb. Ytterligare en teori är att mitt i skönaste sömnen, sprack mina drömmar i tusen biter av en smäll som jag lätt skulle kunna jämföra med åtminstone några hundra Hiroshima-bomber. Vi snackar åska nu. HERREJÄVLAR! Det var nästan så att grannen ovanpå fick en gäst i sängen. Jag får se det positivt, jag vet att jag lever. Det märktes i allra högsta grad. Mitt hjärta slog stark och kraftfullt, djupa ordentliga andetag, svetten forsade fram över huden. Därmed kan jag konstatera att min kropp är fullt fungerande och även de urgamla naturliga instinkterna, stanna och slåss eller fly.

Vi hörs!

Tisdag...

...är det idag. En fin, solig dag. Jag ska få besök som ska stanna över natten. Det ska bli roligt. Kort och intensivt. Ett tillfälle att fila lite på engelskan.

Igår var vi på Liseberg. Det var otroligt roligt. Jag är inte sådär våldsamt förtjust i Liseberg annars, lite av en fegis kan man säga. Jag tycker inte om att bli rädd. Men igår var allt bara roligt. Lite för långa köer bara för att jag skulle hinna med att åka det jag ville. Jag hade ju en tid att passa. Men det jag hann med var fantastiskt. Jag kände mig faktiskt som ett barn. Jag var förväntansfull men nervös innan. Det blev så himla bra.

Nu, lite städning och plockning, sen bär det av för upphämtning av dyrbar last...

Ha en fin tisdag mina vänner.

Det är...

...roligt med nya prylar. Men svårt. Jag är extremt trögfattad och en bångstyrig "inte-läsa-bruksanvisning"-människa. Dock har jag långsamt börjat lära mig att det är ganska praktiskt med sådana och att det undelättar väldigt mycket att läsa dem. Men, so far so good. Lite bångstyrighet, lite läsa bruksanvisning. Jag har kommit ganska långt nu... Det känns roligt.

Promenad...

...i solen med en god vän och Boubou. Sen hem och en jäkla massa mumsig plockmat på balkongen som sköljdes ned med kall god cider. Det är en toppenstart på semestern det!

Tyvärr ser det ut som att det är åska på väg in och jag är ju sjukt rädd för åskan. Men det friskar upp och så blir det ofta bra väder igen efteråt. Hellre varmt, varmt och ett redigt åskväder och sedan varmt igen, än lite sådär och småregnigt...

Nu blir det lite ögonbrynsplockning. Det är alltid spännande på en fredagkväll när man druckit några cider. Det är alltid då jag kommer på mina mest briljanta idéer. Ögonbrynsplock, bryn- och fransfärgning, dra igång stora projekt som jag aldrig orkar avsluta.

Jag vill inte gå och lägga mig idag. Bara vara vaken för att jag kan. Men jag har ju inte semester från instruerandet. Tänker aldrig på det när jag planerar för semester. Därför blir det att glatt köra ett pass klockan 10 imorgon. Men å andra sidan så är det rätt skönt att "komma igång", och jag rör ju mig inte särskilt mycket annars.

Mina vänner, jag säger bara en sak;

HÄPP!!!

Mm, mm, mmm...

.., så känner jag nu. Bara en liten, liten, pyttliten stund kvar. Sen... SEMESTER!!!

En vecka...

...lite drygt, på Facebook. Det har varit roligt, mycket roligare än jag trott. Jag blev "hookad" direkt. Men faktum är att nyhetens behag lade sig ganska snabbt. Trots det är jag väldigt glad att jag gick med, för nu har jag hittat tillbaka till massor av "förlorade" familjemedlemmar som bor på andra kontinenter och gamla vänner som jag saknat.

Just nu fascineras jag av vädret. Det är spännande hur det kan växla så hela tiden. Återigen känner jag hur otroligt liten jag är som människa. Ingenting jag äger kan skydda mig om moder jord bestämmer sig för att leka med mig. Det är häftigt.

Jag fick en kommentar i mitt tidigare blogginlägg om assimilationspolitik. Jag har sökt på nätet, men inte hittat någon vettig förklaring. Du som skrev det, eller vem som än vet, skicka mig en förklaring. Jag känner att jag inte riktigt kan släppa det.

Har funderat i några dagar på hur Mats Alm kan gå fri. Det är såklart inte så konstigt rent lag/bevismässigt. Han har teoretiskt begått det perfekta mordet och kan efter avtjänat straff för brott mot griftefriden plocka ut Lindas livförsäkring. MEN, det som bekymrar mig är att man inte har lyckats klargöra för HUR Linda har mördats, eller var... Jag vet att jag kanske tar mig vatten över huvudet när jag iskallt påstår att Mats begått det perfekta mordet. Jag kan ha fel. Men indicierna pekar på att det är han, därför påstår jag att det är så. Det är jäkligt obehagligt, och han anses dessutom vara frisk. Han ska gå fri i samhället, tillsammans med hur många andra? Huh!

Dagens tips: Om det tryckt dig länge, gör något åt det. Du kommer känna att "varför gjorde jag inte det här tidigare".

Bojkott...

...av Frankrike.

Tyvärr gör det väl ingen skillnad, Sarkosy och bestämmande organ i landet kommer väl ändå köra över folket. Jag är arg, jag är upprörd och jag är illamående.

Hur FAN kan man stifta en lag som säger att det är straffbart att bära heltäckande huvudduk såsom burka eller niqab på offentligt plats?!? Vad hände med alla människors lika värde? Du är värd lika mycket som jag, bara du klär dig som jag vill. I annat fall kommer jag att bötfälla dig.

Vad var det nu färgerna i den franska flaggan stod för? Var det Frihet, Jämlikhet och Broderskap? My ass!!!

Många glada...

...skratt och sjukt turbulent det senaste dagarna. Många nygamla människor är på väg tillbaka in i mitt liv. Bäst av allt är ändå storebror. Jag har tre sådana och alla är speciella på sitt sätt. Men den här brodern har jag inte kallat bror på många år. Det känns fint.

Mitt liv är gott att leva. Jag är av naturen livsnjutare och trivs finfint med det.

BouBou, the man, har lärt sig hoppa upp i soffan, i sängen och lite annat småpyssel. Han är företagsam...

En vecka kvar till semester. Då ska jag... ...hmm... ---------processing-------- ERROR. Näej, inget alls bestämt. Totalt ostressat ska jag möta varje dag med ett öppet sinne. Det blir spännande.

Dagens tips: Tigerbalsam mot kliande myggbett!

Det är...

...så otroligt spännande nu. Jag älskar verkligen fotboll. Det känns hur ledsamt som helst att en underbar period nästan är över. Just nu spelas den mest spännande matchen hittils. Tyskland - Spanien. Jag tror på Tyskland. Vi får se...

Snart är det semester. Det blir gött. Två hela veckor av vila. Hoppas på iallafall lite värme. Sen kommer hösten, då ska dykningen plockas upp igen efter ett antal år på hyllan. Det känns lite nervöst.

Dagens tips: Glassbåtar från Sia.

Kära Nasse...

...det blir till att åka i en 107:a till skuttdagar och annat skoj. Men den är i alla fall så splitterny som den kan bli. Jag kan hänga på ett Aygo-märke och köpa lösnäsa och mustach till dig, när du ska åka med. Eller så kan du sitta i bagaget, du tar ju inte så mycket plats :-). Kram på dig, allra käraste Nasse.

Pigg...

...matte och pigg hundvalp. Vi är verkligen på för glada aktiviteter. Notera hur det är helvadderat runt omkring och hur vattenglas och fjärrkontroll är på en exakt armlängds avstånd. Ifall jag skulle vakna och vara extremt törstig och i akut behov av att byta kanal på tv:n. Detsamma gäller BouBou, sängen på trillavstånd ifrån soffan.

Att köpa...

...bil. Det är en jobbig erfarenhet. Jag blir helt trött av att förhandla och pruta. Dessutom är jag urusel på nämnda moment. Men en 107:a eller Aygo ska jag ha. Så enkelt är det.

BouBou, the man, har blivit stor. Han är en kaxig kille nu. Han klarar sig själv. Han vågar faktiskt stå ensam på balkongen och kika ut. Han kan gå nedför trappor. Men han ser tämligen ynklig ut när han öppnar munnen och man ser små, små sylvassa valptänder som sitter där. Då faller liksom allt det stora. Det är för sött. Jag kan dock informera om att de absolut fyller sin funktion i själva bit/huggmomentet. Har man handen där vid just det tillfället så är det som att leka fakir mellan två spikmattor. Oerhört charmigt.

Bästa vänner. Jag vill meddela att allt, och då menar jag verkligen ALLT, är möjligt. Jag har till exempel lyckats med något jag var säker på att det var helt omöjligt. Alla fysiska lagar säger att det är omöjligt, men tro mig, jag vet... Det går att klämma sig på en hålslag. Illa dessutom. Det går till och med att frambringa ganska kraftigt blodvite, svimattack och nära döden-upplevelse. Jag har extremt hög smärttröskel, men en hålslag höll nästan på att knäcka mig. Bedrövligt!

Dagens tips: "Paparazzi" med Lady Gaga. Fantastiskt bra text. "I'm your biggest fan, I follow you around, until you love me..."

En låt...

...jag aldrig kan glömma. Kroatiens bidrag till Eurovision 1998. Danijela "Neka mi ne svane". Se den på You tube.

Förra veckan...

...blev inte som väntat. Det är bra att man inte kan styra över saker. I alla fall inte över allt. Nu återstår att se om den här veckan blir som jag trodde imorse.

Ny vecka...

...nya möjligheter. Måndagar är alltid spännande. Men vet aldrig hur man mår i slutet av veckan. Man vaknar på måndagmorgon och planerar enligt en viss rutin, och man förutsätter iskallt att det kommer att bli på just det sättet. Sedan inser man när torsdagmorgonen gör entré att veckan gått extremt fort och man har inte ens haft tid att uppmärksamma om den blev som man planerat eller om allt fallit.

Den här veckan är intressant och spännande på många plan. Två releaser bland annat. Det är alltid lika kul. Vi har gjort ett riktigt bra jobb den här gången. Vi hoppas på gult.

För övrigt inget nytt under solen. Eller vadå solen föresten. Det är moln, moln, moln. Jag är missnöjd. Men ändå glad. Det är iallafall sommar. Träden är gröna och det luktar gott ute. Om en inte alltför avlägsen framtid har jag också två veckors semester. Det är väl värt att vänta på.

Dagens tips: Öppna ögonen...

Söndag...

...är arbetsfri dag. Hmm, ja, det beror ju lite på hur man ser det. Drygt tre timmar med hård fysisk ansträngning. Har riktigt, riktigt sura muskler i kroppen nu. Men det känns ändå bra, för det var länge sedan jag verkligen kunde anstränga mig hårt på riktigt. Jag trivs när jag känner att hjärtat blir starkare, när hållningen blir bättre, att andetagen blir djupare och ger mer syresättning. En fysiskt stark kropp är en fantastisk boning för själen. När de två är i symbios är livet ganska lätt att leva. De tyngsta problemen känns nästan bara som lite sudd på linsen. Kort sagt, man mår bra.

Idag ska jag äta pizza. Det ska bli fantastiskt gott. Tänk, pizza och fotbolls-vm. Vi snackar fest. Fotboll, fotboll och fotboll. Obegränsat med fotboll i nästan en månad. Supermysigt!

Annars då..? Njae, inget särskilt, lite moln, lite sol, lite regn. Ja, en helt vanlig junimånad. Men nej, det är det ju inte. Nästa lördag ska ju vår kronprinsessa och hennes trolovade gifta sig. Gissa om jag kommer gråta floder. Jag är inte royalist, men jag har ett vekt hjärta. Det blir att ladda med näsdukar alltså.

Vänner, kramas lite mer, det mår vi alla bra av.

Dagens tips: Varm, varm dusch!

Det finns...

...en del saker man inte ska ge sig på på morgonen. Mascara är en sådan sak. Jag lyckas göra det omöjliga möjligt. Bra eller dåligt? Jag vet inte. Men det slutade imorse med att jag hade mascara på armbågen. Fråga mig inte hur jag gjorde, jag skulle förmodligen aldrig lyckas med konststycket igen. Jag blev väldigt imponerad av mig själv. Oanade talanger :-).

Äntligen, äntligen, liten ljusning i axelmisären. Första natten på över två månader som jag inte kännt något alls. Det var en märklig upplevelse. Kroppen är fantastisk på det viset. Hur den anpassar sig. I början när något hänt har man lite lätt panik, men efter bara en vecka börjar inskränkt rörlighet och ganska massiv smärta höra till vardagen. Man glömmer liksom hur det ska/kan kännas. När det sedan börjar bli bättre blir man nästan lite paff. Lycka!

Vänner, nu kommer helgen och med den ett sjukt sötsug. Från fredag eftermiddag till måndagmorgon är det en kamp. Eller sötsug, snarare chipssug. Men, jag har fixat fem dagar nu. Det borde inte vara omöjligt att klara helgen. Tänk om jag kunde få samma craving efter nyttiga saker som jag har efter salt och fett. Varje dag är en kamp. Nu vet jag att många tycker att "jaja, men du är ju så vältränad och än det ena och än det andra...", men det är inte riktigt så enkelt. Jag har haft en jäkla tur bara. Genetik, kallas det visst. Jag får kämpa lika hårt som alla andra för att inte lägga på mig onödig vikt, vilket jag lätt gör, och kondition är INTE genetiskt. Den är en färskvara. Fråga mig inte vad jag ville säga med det här, men antagligen behövde jag vädra mina tankar.

Dagens tips: Kallt vatten. Faktiskt riktigt gott, trots allt.

Inatt...

...var det kallt om tårna när jag gick ut med BouBou. Klockan var halvtvå, han väckte mig med ett försynt YYYYLLL!!! Då vet man att det är bråttom. Eftersom jag alltid sover i t-shirt så räckte det att jag stapplade i mina träningsbyxor (bak och fram, natten till ära), rotade fram sockar och skor. Men det sistnämnda har jag lärt mig att det inte finns tid för. Alltså flipflops på, ingen jacka eller tröja, koppel på BouBou och kanonkulan ned för trapporna och ut på regnblöt gräsmatta. Och BouBou, vad gör han.?! STRÄCKER BEHAGFULLT UT SIG OCH LÄGGER SIG NED. Förbannat!

Dags alltså att visa vem som bestämmer. Har han sagt att han vill ut så ska vi vara ute. Jag i t-shirt, byxor bak och fram, flipflops, håret på ända eftersom jag somnade med blött hår, släpandes på lååång pudel, runt runt på blöt gräsmatta. Mina tår kändes som kalla sjögurkor, fötterna började anta en sällsam gredelin färg och mitt sinne blev mörkt, mycket mörkt. Gissa vem som låg sig vinnande ur kampen, utan att göra ifrån sig... Dessutom krävde han att bli buren UPPFÖR trapporna också, men där gick gränsen. Han blev buren ned och ut, låg sig igenom sin rastning, kanske inte helt bekvämt, men ändå. Han skulle tamejfan gå själv, in OCH uppför trapporna. Så!

Tur att det inte var fullmåne!!!

Dagens tips: Jordgubb-banansmoothie. Ett själsligt plåster.

Dags igen...

...för ett litet livstecken. Eftersom jag blivit med valp, eller snarare levande flismaskin/dokumentförstörare, så är tiden inte riktigt vad den aldeles nyss var. Nu tänker antagligen en del att "du ska bara veta hur det är med en bebis". Jo, det är sant, men en bebis väntar ett tag innan den börjar hoppa runt, vad jag vet. Den sticker inte ut i hallen och hämtar mammas eller pappas skor och tjurrusar tillbaka in till spjälsängen och lägger sig och tuggar glatt på nämnda sko. Man måste inte kliva upp och hitta kläder och skor klockan tre på natten för att bebisen säger att den måste ut och kissa. Bland annat. Så! Men, det är fantastiskt roligt ändå. Boubou är bäst.

Jag fick en rolig nyhet från en vän. Hon ska göra en högst otippad grej, jag blev helt paff. Skitspännande! Lycka till säger jag. :-)

Nästa vecka är det dags för nya koreografier att släppas, därför har nu nervositeten tagit ett fast grepp om magen, knutit tarmarna till en tjusig rosett och preparerat insidan av skallbenet med högkvalitativt teflon. Kermit i Xenakostym har gjort entré. Kalla mig Xermit.

Jag är sugen på en Mercedes Maybach. Den är inte ful, inte tråkig, inte obekväm. Någonstans läste jag en gång, att om man tänker på något, drömmer om något riktigt mycket, sådär så att det är det första man tänker på när man vaknar och det sista man tänker på innan man somnar så kommer det att ske. Men jag tvivlar på att det står en Maybach utanför min dörr imorgon. Faktiskt. (nej, jag har ingen aning om hur det stavas, men ändå)

Nu har jag gjort det. Jag har läst den. Alkemisten. Så bra! Hmm, kanske inte passar sig just när man har raljerat över hur gärna man vill ha ovan nämnda bil, men, vilken tankeställare jag fick när jag läste den. Tack igen!

Och ett tips om man vill läsa något roligt, äckligt, intressant, ja välj själv. Gå in på Thomas Silvers blogg och läs inlägget från 2010-06-05, om hamburgaren från McDonalds. http://thomassilver.blogspot.com/

Dagens tips: Ananassplit.

Bobo...

Nye familjemedlemmen Bobo. 10 veckor. En riktigt bjässe :-)

Benhinnor...

...som inte gör ont. Det är en cool känsla. Tänk vad lite fräscht gummi kan göra. Visste inte riktigt hur det kändes att gå ifrån ett pass och inte känna ngt alls förutom svettigt som fan och hög puls. I like it.

Idag har jag varit vid Kåsjön, det var fint. Jag har också stått vid Stenas Danmarksterminal och kikat på lastningen av färjan och losskastningen. Det var spännande. Kände mig som ett litet barn med stora ögon. Jag har hälsat på min pappa och fått mig ett gott skratt och han hann med att komma hem hit och hälsa på också. Lite ketchupeffekt på vår relation, min och pappas. Ingenting, ingenting, ALLT. Sen går det ett halvår igen typ.

Sitter också och filar på min hämnd mot Nasse. Tror det blir en hämnd i tolv steg :-).

Dagens tips: Massor av kylskåpskall mjölk. Det är mitt livselixir.

Kermit...

...skrev hon. "-Godmorgon Kermit..." Sen fick jag en bild på min telefon där nämnda Kermit var utstyrd i Xena-uniform. I nästa sms stod *asg*. Jag är sur! Bara för att jag råkar vara lite nervös och har lite lätt börjat skifta i grönt. Men, hämnden är ljuv. Bara så du vet... MOAHAHAHAAA!!!

Lunchrast...

...det är mums. Grillad kyckling och grekisk sallad på menyn. Ja, jag skrev sallad. Jag försöker bli en bättre människa. Hade jag inte tyckt så sjukt mycket om kött och inte fått så ont i magen av fibrer och grönsaker så hade jag blivit vegetarian på en gång. Men jag klarar inte det.

Hmpf, det blir ingen tävling den 22:e Maj för mig. Min kära, fina axel vill inte riktigt bli på gott humör än. Men jag misströstar inte. Den sitter iallafall fast, det är jättebra tycker jag.

Jag läser ju nu och då lite olika blaskor och för ett tag sedan så skrevs det aldeles (om någon vet hur det stavas, snälla upplys mig) väldigt mycket om kubmaneten. Det finns, som ni kanske märkt, en hel del saker som stör mig när det gäller hur journalister uttrycker sig. Nämnda kubmanet titulerades "dödsmanet" och i nästa mening skrevs att den attackerade oskyldig flicka. Mig veterligen har maneter ingen hjärna och de väljer inte medvetet hur de ska simma. De följer med de varma strömmarna. Egentligen borde jag inte bry mig, men det retar mig att det skrivs så här. Alltså, för helvete, människan mördar av ren lust, så tillskriv inte ett stackars djur våra äckliga egenskaper.

Ja, det är jättehemskt att folk dör av nässelgiftet som manetens tentakler är utrustade med. Det är fruktansvärt för de familjer som drabbas. Och nej, jag kanske inte har sådär våldsamt stora problem i mitt liv eller viktigare saker att tänka på, jag är ganska nöjd och glad med det jag har. Men jag tycker att det måste finnas någon form av gräns för den här skräckpropagandan som OKUNNIGA journalister ges utrymme att skriva. Dödsmanet (kubmanet), dödsval (späckhuggare), dödslek (trainsurfing, jävligt korkad lek dock). Det blir inflation i orden, de blir urvattnade och tappar sin betydelse och innebörd. Var rädd om orden, de är svåra nog att använda, så försök åtminstone att använda dem rätt.

För övrigt ska jag vara ledig ända till måndag. Rena semestern. Blir helt fladdrig i magen. Vet inte riktigt vad jag ska fylla tiden med, men det blir iallafall lite bodyattack-övande. Ska ha mitt första ba-pass på väldigt länge imorgon. Jag har så smått börjat skifta i grönt nu. Lite nervös. Men det ska bli väldigt roligt.

Dagens tips: Mango-passionfrukt smoothie. MÖMS!!!

Ett steg till höger...

...eller ett steg till vänster. Oavsett vilket håll steget togs åt så tog jag ett stort kliv utanför min "comfort zone" idag när jag skulle köra mitt Body Combat pass. Alla gruppträningsinstruktörer skulle testa att inleda ett pass med "Huvud axlar knän och tår knän och tår" någon gång. Aldrig har min kropp darrat så som den gjorde idag. Men, att få med 36 förvirrade deltagare i det här, det kändes gott. Det var en hel del skeptiska och frågande blickar, sedan asgarv och tillslut var alla med och huvudaxlarknänochtårade av hjärtans lust.

Idag öppnade jag en bok jag fick av en vän i februari. Jag har bara gått omkring och varit väldigt glad över att jag fått den, men har ännu inte haft tid att läsa den. Idag skulle jag börja. Vilken trevlig överaskning jag fick. Där fann jag en kort handskriven text. Den värmde i hjärtat.

Imorgon ska jag till stadens centrum och kika efter ett par skor. Eller kanske flera. Men jag SKA hitta ett par träningsskor iallafall.

"Ge mig mod att acceptera det jag inte kan förändra, ge mig styrka att förändra det jag kan"

På tal om...

...syftningsfel.

Sett på Blocket, ungefär så här:

Hund till salu. Jag kan messa bild på mobil.


Hmm, vad var det som var till salu sa du? :-)

Ta daa...

Inte frisk, men envis. Jäklar vilken träningsvärk jag fick. Började så försiktig gå på ett bcpass i torsdags, kunde inte hålla myrorna stilla i kroppen längre. Det var såå roligt. Bara vänster arm som inte riktigt vill, men vafan, jag har ju en hel kropp förutom armen att använda. Sen tog jag mitt eget lördagspass, vikarierade för Riku på boxpasset igår och gick på bc idag. Känner mig väldigt glad i kroppen. Små steg på rätt väg. Saknar väl iofs att inte kunna köra thaiboxning eller gym, men det är dumt att stressa fram något. Det har trots allt varit överjävliga tre veckor fram till nu, så lugnt och försiktigt.

Sen finns det en liten lurvig sak på fyra ben, sex och en halv vecka gammal, som jag gärna skulle vilja få att bli rumsren, sätta ett koppel på och lära gå fot, ligga plats, sitta och också hitta på ett namn för. Suck!

Så, häpp allihop!

Två veckor...

...utan tillstymmelse till träning. Jag skulle kunna vänja mig vid det här. Det känns avslappnat i kroppen. Men jag blir jäkligt trött. Direkt sömnig faktiskt. Man märker tydligt träningens alla fördelar när man inte kan träna, om man är van att träna. Men nu i veckan ska jag försöka börja rehabträna lite. Baksida axel ska bli starkt och stabilt. Långsam försiktig start, sen ska jag bli stark som en Tyrannussaurus Rex. Minst! Bara så ni vet.

Jag tycker det är charmigt med människor som tycker att tatueringar är tecken på låg social status. Undrar vilken social status en präst tillhör som är tatuerad hela vägen från halsen, ned till anklarna och ut på handlederna. Intressant tycker jag.

Vill också påpeka att brun utan sol är en lurig uppfinning. Jag har en extremt brun vänster vrist och lilltå. Men med lite trix och fix ska jag väl få ordning på det här. Jag tillhör den kategorin människor som inte kan njuta av solen pga för mycket solande i unga dagar. Jag älskar att sola, men är huvudet dumt får kroppen lida. En dag ska jag kunna njuta av solen igen, till dess får jag köra tubgrejen.

Dagens tips: Rensa garderoben och skohyllan. Tag ut, vik om och nyorganisera, lägg dit ett par nya tröjor. Det känns som att få en helt ny garderob. Bra start på våren.

Jaa...

...äntligen har jag stillat köpbegäret något. Inget fancy, inget flashigt, men mysigt och skönt.

Vilket äventyr det blev. Mycket kan hända när man shoppar. Larmbågarna på Stadium vägrade släppa ut mig. De ville inte heller blidkas av den otroligt tålmodiga försäljaren som gång på gång tömde min påse, minutiöst gick igenom kläderna i en tålmodig jakt på missade larm och sedan glatt travade fram och tillbaka mellan bågarna med min påse i lönlösa försök att snacka allvar med dem. Fyra (4) gånger försökte hon, sedan samlades all personal som fanns att tillgå i butiken för att beskåda fenomenet med det osynliga larmet. Snacka om vardagsspänning.

Som om inte det här var nog för ett helt liv för en sådan som jag, höjdes spänningen ytterligare ett snäpp vid kassan i mataffären. Första kortet nekades, andra kortet nekades och tredje kortet nekades. Lååång kö bakom, handsvett, tålmodig kassörska... Snabbtänkt som jag är kom jag tillsammans med kassörska på den briljanta idén om en betalningskombo. Vid det laget hade kön kortats markant, då kassor bredvid öppnat för att lätta på trycket. Liten transaktion här och liten transaktion där och vóila, ett godkänt köp. Var helt slut efteråt. Det blev nästan kylpåse på huvudet, fötterna i högläge och djupa andetag i påse när jag kom hem. Vilken pärs, jag tror jag ska hänge mig åt stickning framåt. Det är max med spänning som mina arma nerver klarar.

PS. Det hela började med att jag blev jagad av en spårvagn. DS.

Läskigt...

...men också en jäkligt bra liten varningsklocka. Tänk hur små vi är. Tänk hur lite vi faktiskt kan påverka och vinna över naturen.

TÄNK!!!

Nu...

...har jag blivit stalker, för efter igår blev det nästan beroendeframkallande. Han har gjort det igen. Men snabba på, klicka och lyssna (Dday). http://thomassilver.blogspot.com/

Jag känner, en panna lutad mot en stor kall fönsterruta, kväll, mjukt regn som långsamt strilar ner för rutan, ett glas rött vin, lite nedsläckt, något stearinljus tänt och det här i bakgrunden.

Mysrys!

Ni måste...

...gå in på Thomas Silvers blogg, http://thomassilver.blogspot.com/. Klicka på videolänken på dagens inlägg (More than words) och njut. Bara så ni vet, även rockers kan annat, faktiskt mer än de flesta andra musiker. Multitalanger. In your face, typ.

Den sköna rösten tillhör den bästa i klassen, Jenny Silver.

Apa!

Jag säger bara APA! Jag är sur på min axel. Den gör ont. Jävligt ont, och så har den mage att tappa känseln, domna bort och sticka... *muttrar* Jag var av den fasta övertygelsen att det bara är höger sida på min kropp som får ont och skadas, men näpp, vänster axel hoppar ur led. Det är liksom inte ens möjligt, jag har för starka muskler. Men hoppelihopp, utan att jag ens märker det, hopp ur och hopp tillbaka. Är det sjysst? Jag fick inte ens en sportslig chans att inse att den var ur led innan den var i led igen. Men ont, det gör den. Så in i h***ete. Det kunde den bjuda på. Tack, typ.

Men jag vågar inte vara sur på den för länge, då kommer den säkert att hämnas. Så från och med imorgon ska jag bara tänka glada, söta tankar om min axel. Jag ska prata snällt med den och stötta den när den har det jobbigt. Då kanske jag kan börja träna aldeles snart igen. Jag är ju trots allt anmäld till tävling i Varberg den 22:e Maj och då måste jag vara fit igen.

Kan säga att det är lite pill med det igen nu efter en vecka med "återhämtning" efter förra söndagens match. Under uppbyggnaden blev jag stark, gick ned till 63 kg och blev tvungen att äta upp mig innan match. Jag har nu tagit igen all viktförlust med ränta. Pizza och Ben and Jerry's Baked Alaska glass är bra på det viset. Det händer grejer snabbt med vikten när man väl stoppar nämnda delikatesser i munnen. Gör man det regelbundet är resultatet ett faktum innan man ens hinner uttala namnet på glassen.

Har ni märkt att det är vår? Sorry Annelie, här i Göteborg har vi haft strålande sol och 15 grader. Tihi, som man säger.

Dagens tips: Überslabbig pizza med massor av ost och till det fryskall Coca-Cola. MUMS!!!

Kläder...

...vill jag ha. Massor av nya kläder. Det kan tyckas att jag är ytlig, men jag vill verkligen ha det. Känner ett kliande under huden, som ett svårt abstinens. Det var flera månader sedan jag köpte nytt. Inte ens ett par sneakers har jag lyckats plocka ned från butikshyllan. Men nu skiner solen och då vaknar köpnerven till liv i kroppen. Just i detta nu önskar jag därför att jag var den som vann 215 mille. Jag skulle shoppa och shoppa och gissa vad... SHOPPA!

Man säger att man inte blir lycklig av pengar och shopping. Det är möjligen sant, jag har ingen erfarenhet av det, men jag vill med bestämdhet hävda att pengar löser många problem. För hur det än är så är samhället och villkoren för överlevnad direkt styrda av pengar, vilket i sig är förkastligt. Men jag har ingen som helst lust att protestera i min ensamhet genom att vägra pengar. Eller vägra handla. Jag tror inte amerikanska centralbanken kunde bry sig mindre. Jag vet, jag vet, en kan inte göra allt, men många kan göra lite. Jag kan garantera att mina vänner inte skulle hoppa upp på barrikaderna och trava fram och tillbaka med ilskna plakat om att pengar förstör din hälsa, eller vad det nu kan tänkas stå på dem, bara för att jag skulle be dem vara solidariska med mig.

Därför mina vänner, säger jag igen, jag skulle så gärna ha 215 mille att spendera på vilken skit som helst. Kläder, skor, god mat, smycken, tatueringar, resor, välgörenhet (pengar gör skillnad, HA!), bilar, ja you name it and I'll buy it.

Dagens tips: Bacardi Breezer med Tropical Mango-smak.

Några dagar...

...har passerat. Jag har haft tid för eftertanke och reflektion. Det var otroligt lärorikt. Jag insåg att jag inte litar på min egen kapacitet och förmåga trots att jag vet att jag har mycket mer att ge. Det ska jag ändra på. Kan hända spelade det faktum in att jag inte sovit på lite mer än ett dygn. Jag hade svårt att tagga upp, trots nervositet och adrenalin som sprutade ur öronen. Jag fick inget riktigt "go". Jag blev avvaktande och defensiv.

Men det var roligt. Vi var en fantastiskt fin grupp som åkte till Halmstad. Trots en del missöden vid start så kom vi fram i god tid och med humöret på topp. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna sådant lugn, sådan harmoni och tillit till människor jag inte känner. Vi var fem fighters och sju coacher, hjälpcoacher, springsjasar och hurraropare. Vi var där för varandra. Ingen mer eller mindre betydelsefull än någon annan. Tre av våra fighters vann, två av oss förlorade, varav jag var en av dem som förlorade. Men jag vann många segrar också. Något i mig, som jag inte kan sätta ord på, förändrades. Förmodligen inte märkbart för andra människor, men jag känner det. Så otroligt påtagligt.

Yo-naa Olofsson (Halmstad Muay Thai), en sådan fin fighter, en sådan fin vinnare. Jag kommer alltid att vara tacksam för att jag fick möta dig i min första match. Du lärde mig mycket. Din fina attityd, din ödmjukhet och din respekt fick mina ögon att tåras när du stod framför mig som en mycket värdig vinnare. Jag glömmer aldrig din blick.

Dagens tips: Ställ inte spiskummin på den plats kanelen brukar stå om du är vanemänniska. Spiskummin funkar INTE på risgrynsgröt kl 5:15 på morgonen.

Få se nu..

...tandskydd, benskydd, suspensoar, shorts, top, sportbh, klubbtröja, handskar, tejp, liniment, bandage, Ipren, hårband, lypsyl, tandpetare, underkläder, handduk, duschcreme, deo, schampo, balsam, clementiner, avokado, soyamjölk, nyponsoppa, vattenflaska, nötter, samarin, fightlicens, matchbok, tuggummi, ansiktscreme, nässpray, Mp3... Ja, det var väl allt. Nu ska jag väl klara 8 minuter, varav 2 är vila.

Lugnande och sprit är väl inte helt lyckat, men det hade passat fantastiskt bra.

Dagens tips: --------------

Halmstad Battle XIV, tävling...

Söndagen den 4:e April:

Plats: Halmstad nya arena. (pingishallen). http://www.halmstadarena.se/
Invägning och läkarkontroll: kl 08.00-10.00
Coachgenomgång: kl 12.00
Matchstart: 13.00

Entré: 100 kr

Jag är...

...matchklar. Det sa min tränare idag. Jag undrar hur han kan se det. Jag känner mig fortfarande som en visp. Men säger han det så är det så. Nu ska jag bara komma ihåg att lyfta benen för att blockera, inte vänta på att min motståndare ska attackera, ta ett steg åt sidan när jag sparkar, och lite andra småsaker... Inget nytt under solen alltså. Det svåra blir att komma ihåg allt det när jag står där i ringen. Ensam... Övergiven... Nervös... Tom...

Hjääälp!!!

Japp...

...nu är det bevisat. Jag är inte så korkad som jag tror. Bara en smula otålig.

Jag har med ett lugn värdig en ko?!, lyckats "laga" min nya PC, som jag med målinriktad beslutsamhet, som en valp som hittat en splitterny svindyr skinnsko att tugga på, pajjade innan programmen ens var färdiginstallerade. Det har tagit många veckor att fundera ut hur jag skulle gå tillväga. För i min värld, som helt saknar gråskalor, fanns två alternativ. Antingen gå tillbaka till affären och säga att jag förmodligen skadat datorn. Huh, hemska tanke, helt otänkbart med tanke på den fantastiska stolthet jag är utrustad med. Eller sitta hemma och gå in i min övertygelse om att nämnda dator faktiskt och enbart byggts för att göra mitt liv till ett helvete. Gissa vilket jag valde...

Det kan ju omöjligt vara så att jag, JAG, skulle ha gjort fel., nähej. Det är datorn som är kass och inte funkar. SÅ! För sådant vet man. En plastbit, med inbyggda plastbitar, en liten fläkt, och ett uttag för strömförsörjning, har som sin enda uppgift att jävlas, bli slagen på, kallas för diverse nedsättande namn och bli utslängd. Helst genom närmsta stängda fönster.

Jag tog mig tid, jag tänkte, jag funderade, jag läste... ...alla ord, inte bara de som kändes lattjo, och ta mig tusan, det fungerade. Varje moment fungerade. Jag klarade det. Vet ni vad jag lärde mig? Det går, hör och häpna, fortare att ta sig lite extra tid att läsa på och göra rätt från början, än att bara knappt skumma och sedan tro att det här fixar sig. Jag förstår min kollegas inställning till de här plastbitarna. Jag har länge varit djupt imponerad över hans brinnande intresse, stoiska lugn och enorma kunskap om mina svurna fiender. Jag frågade honom en gång hur han gjorde, för att behålla sitt lugn. Han svarade följande; "Jag vägrar att låta en maskin vinna över mig." Förstå hur otroligt intelligent jag måste ha låtit och sett ut när jag i min beundran tappar alla anletsdrag, får tefatsrunda ögon och på allvar utbrister; "Wow, vad himla smart..."

Vänner, jag har fått en bok. Jag vet vad den handlar om, men inte dess innehåll. Jag ska läsa den med eftertanke och glädje. Jag har fått den av någon som bryr sig om mig och vill mig väl.

Dagens tips: Ta det lugnt, du kanske gillar det.

Muttrar...

...gör jag idag. När en sak funkar, går en annan åt pipsvängen, trots att det är precis samma sak jag ska göra och jag gör det på precis samma sätt. Rond 2 vill inte laddas upp och inte rond 3 heller. Suck! Men, vad gör det en dag som denna?

Idag ska han ringa och jag är skitnervös. Han ska ringa efter klockan 20. Iiiih!!!

3 x 2 minuter...

...är skitlång tid. Det vet jag nu. Jag vill bara meddela eventuella läsare om det. Så!

Här är de första 2 minuterna. Jag har blå "mössa", blå väst och vita shorts. Rond 2 och 3 kommer snart.

Sen lördagkväll...

...och jag sitter och tittar på "Den gröna milen" på kanal 6. Den är konstig, men jag älskar den. Jag kan nog varenda replik utantill.

Jag är dödstrött, men kan inte slappna av tillräckligt för att sova just nu. Inget märkvärdigt imorgon, bara en matchsparring inför tävlingen. En träningsmatch inom klubben, för att få lite säkerhet med sig om hur det känns att stå i ringen, hur långa 3 x2 min egentligen är, att lyssna på coacherna i en matchsituation. Alltså bara träning inför match. Ändå känns det så på allvar.

Utöver det sitter jag och tänker på min bror. Undrar hur det kommer att kännas när jag får se honom. Jag har inte lyckats räkna efter riktigt hur lång tid som passerat sedan han försvann. Men någonstans runt 20 år, har jag kommit fram till. Jag minns fortfarande hur han bakade delikatessskorpor. Dag som natt. Vi hade så mycket skorpor så vi säkert hade kunnat öppna ett skorperi. Vad det nu kan vara. Jag minns hans hemmabyggda stereoanläggning, som bestod av diverse sammankopplade attiraljer och ganska maffiga bilhögtalare. Jag tyckte det var så häftigt. Jag minns hans svarta skinnjacka i knuttemodell med en anarkistknapp på. Jag visste inte vad det betydde, men jag tyckte jackan var fin. Jag minns hans långa hår, hans busiga mun när han skrattade och hur hans mun kunde förändras så när han blev arg. Jag har så många minnen. Min bror... Det känns nytt att säga så. Jag har sagt det i fem dagar, jag hoppas att jag kommer att få säga det i många år framåt.

Nu ska jag plocka ihop min utrustning för imorgon, så jag slipper tänka på det när jag kommer vara helt uppstissad av nervositet. Brukar alltid glömma ngt när jag befinner mig i det tillståndet.

Dröm sött, mina vänner. Lämna gärna ett avtryck om ni ändå tar er tid att läsa.

Ett liv...

...har kommit in i mitt liv. En oväntad inbjudan in i ett liv jag saknat, föraktat, glömt bort, pratat om och funderat över. Jag kunde aldrig ana vad som väntade mig när jag öppnade mitt mailkonto häromdagen. Där var ett mail från en människa som är mitt kött och blod. Jag vågade inte tro att det var han. Jag visste inte helt säkert att han faktiskt fortfarande levde.

Men, han lever, han tar en dag i taget, han ser på livet med tillförsikt, han respekterar sig själv, han är modig, han är min bror.

Jag står här, jag är rädd om dig, jag kan möta dig vid världens ände.

IFK Göteborg...

...och den här mannen. Tobias Hysén. Vad säger man. Två mål i allsvenska premiären. Kamraterna vann med 3-0 mot Kalmar FF. Det verkar också vara ett tecken att alla snygga karlar i mina favoritlag har nummer sju (7) på tröjan. Eller vadå alla? Det finns två. David Beckham,som hade tröja nummer sju i mitt absoluta favoritlag, Manchester United, och Tobias Hysén som har tröja nummer sju (7) i laget jag föddes att följa (tack pappa), IFK Göteborg.

Nu är jag...

...officiellt anmäld till Halmstad Battle XIV. Min första thai boxing match. Men jag måste beakta att anmälan inte automatiskt blir match. Fightcardet kommer upp 26: mars om jag inte minns helt fel. Trots det kan man aldrig vara säker förrän man står i ringen med sin motståndare framför sig.

Nu blir det till att hålla nålen på 64-strecket hela tiden. Undrar hur det ska gå, eftersom den gärna och glatt flyttar sig mellan 63-67 och ibland till och med glada 70. En utmaning i utmaningen alltså.

Kollegerna har förbjudit mig att komma tillbaka till jobbet om jag inte vinner. Så vad har jag för val? Såklart jag vinner. Huh! Visualisera vinst, men jag är också ödmjuk. Medveten om mina svagheter.

Kapaoww...

Gissa...

...hur mycket jag längtar efter objektet till höger. Hur mycket som helst. Två veckor utan det känns som ett helt liv. Hur ska jag orka? Hur ska jag gå vidare?

Den här...

...ryggen har träningsvärk. Efter åtta dagars träning känns det. Skulle helst vilja gå bakåtlutad, enligt ostbågemodellen. Hade jag inte vetat bättre skulle jag säga att huvudet sitter och dinglar på en dåligt spänd tråd strax ovanför trapezius. Min nacke är inte byggd för clinchsparring. Jag måste hålla fast huvudet när jag ska böja mig framåt och lyfta upp ett glas eller liknande. Skopåtagning ska inte ens nämnas i sammanhanget. Det känns som att huvudet rent fysiskt ska trilla av om jag inte håller i det. Tuff brud.

Dagens "våga vägra banta"-tips: Våfflor, våfflor och våfflor.

Just nu...

...måste jag bara ge en bit av min blogg till Elina Nilsson. Sveriges första officiella Sm-mästarinna/mästare i Muay Thai, thaiboxning. FMT, Fighter Muay Thai, heter klubben hon representerar. Jag är inte så lite stolt över att få vara en del av den klubben. FMT blev igår Sveriges bästa thaiboxningsklubb i medaljer räknat. Tre guld och ett brons. Grattis Elina, Linn (Wennergren), Linnea (Skåpdal) och Alexander (Tobiasson Harris).

http://www.spotifight.se/

På bilden: Elina Nilsson. Svensk mästarinna i Muay Thai 2009 och 2010. Sveriges enda kvinnliga proffs i MMA (mixed martial arts)

Det fungerar...

..betydligt bättre om man knappar in sina inloggningsuppgifter innan man trycker på "logga in"-knappen. Märkligt :-). Jag satt och tryckte och tryckte och fattade inte varför det hela tiden poppade upp ett meddelande om att mina inloggningsuppgifter var fel. Learning by doing, sa en vis kvinna. Bra citat, bra motto, om det bara kunde funka på mig.

Idag tog jag min träning till en ny nivå. Burpies m pullups. Smaka på den. Burpies är enkelt sagt armhävningar (på tå) i kombination med upphopp. Man kan i princip utveckla hur mycket som helst. Jag la in dem i mitt träningspass i följande utförande. Armhävning, upphopp, pullups m smalt underhandsgrepp. Det finns ett klipp på youtube där en snubbe kör i runda slängar 200 st. Jag är nästan där. Jag gjorde 5... *stolt*

Imorgon är det Les Mills kvartalsutbildning på Sportlife Lindholmen. Nytt BodyCombat- och BodyAttack kit. Det ska bli spännande. Det är otroligt roligt de här dagarna. Att träffa de andra som man gått de olika utbildningarna med och lärt känna genom åren. Och såklart, superimponeras av de olika instruktörerna som har utbildningarna. De är helt fantastiska. Jag och Malin tar smurftaxin klockan 9.20. Till det mest fantastiska hör att jag för första gången på fem år, kommit ihåg att plocka hem skorna från NC. Det känns riktigt bra.

Dagens teatertips: Satanisterna av Carina Rydberg. Nya Studion, Stadsteatern.

Kreativt igen...

...tycker jag.

"BAKLUCKEMORDET"

Någon har mördat en baklucka... Huh!

Nästan dags att utlysa en tävling där bästa rubrik koras. Jag kommer såklart vara strikt subjektiv i min bedömning.

Och nu...

...har en pilot fuskflugit i 13 år. Hur gör man då? Sitter vid spakarna i cockpit och brummar?

Inget är som väntans tider. Jag är extremt otålig. Jag har extremt svårt att acceptera att jag inte får svar direkt när jag ställer en fråga. Muntligt eller skriftligt spelar ingen roll. Det värsta är att jag inte heller kan göra ngt för att påverka vare sig hastigheten för återkoppling eller svaret. Jag får vackert finna mig i att vänta... och vänta... och vänta... Fattar ni vad det gör med en handsvettande, fjärilsmagad, allt- eller ingetmänniska? Jag får utslag på hela kroppen, det växer fjäll på ryggen och jag utvecklar horn.

Under tiden kan jag bara göra mitt allra bästa för att hålla mig på den nivå som behövs. Helst höja mig några snäpp. Underhålla det som är bra och förbättra det som kan förbättras. Det är mycket jobb och skulle det bli ett svar som jag inte önskar, kan jag bara hiva iväg en välriktad smalbensspark i protest. Ha! Någon nytta ska jag väl ha av mitt lidande.

Dagens tips: http://www.illeranonym.blogspot.com/

Bara helt kort.

Läste just en rubrik i GT. Jag är i djup beundran för våra rubrikmakare i det här landet. De måste ha högsta betyg i syftningsfel. Det kanske t.o.m finns kurser för det. Jag är så imponerad. Se på det här:

"Här går maskrånaren till attack med dolk"

Jag säger bara, stackars mask, vilket öde att bli rånad av en man med dolk.

Ishockey...

...är otroligt trevligt att titta på. Framförallt om det är på det viset som igår. Canada-USA. Så otroligt spännande. Jag åt upp mina Ahlgrens chokladdoppade bilar i pur entusiasm innan första perioden ens startat. Jag var taggad, kan man säga. Trots att USA hade en stjärna i sin fantastiske målvakt Miller, så blev ändå Sidney Crosby den som fick avsluta hela OS. 3-2 efter bara ett par förlängningsminuter. Jag skrek rätt ut, just då var jag väldigt mkt kanadensare. När publiken sedan hyllade både USA's målvakt och Canada's hjälte så rann tårarna på mina kinder.

Idag tar jag tag i det igen. Livet. Ut med läsk, chokladdoppade bilar och grillchips. OS är ju över. In med de där knasiga-proteingrejerna-som-jag-inte-minns-namnet-på-men-det-låter-jäkligt-kreddigt-om-man-säger-det-rätt (hjälp mig Jenny), vatten, löpning, grönsaker (gud hjälpe mig) och träningträningträning. Jag SKA vara i form till 4:e April. JAG SKA!!!

Dagens "-Fatta att du inte är så ung som du tror"; När man har klass och en deltagare på strax under 20, efter passet högt och tydligt deklarerar att "fan, du är så cool fast du är så gammal".

Jag gillar...

...honom inte. Men när "Bailamos" kom, den första hiten, damn, smack down. Jag och min kollega, Ellinor (vart tog du vägen), tequila, ett dansgolv... Och lilla Ulrika (du fattas mig, men jag förstår), vars ögon höll på att poppa ur huvudet.

Nu har jag upptäckt "Taking back my love". Jag är av den fasta åsikten att i princip alla artister, oavsett genre, har ngt. Jag ger allt en chans, även Enrique. Och damn, smack down. Ge mig ett svettigt dansgolv, sjyssta kläder (dansvänliga), och jag kan lova att jag fortfarande kan skapa fritt dansutrymme och en ring av folk runt mig. En egen scen...

ojojoj, nu kommer minnen flygande. Jag och Marika, Lamin och H-J. Club Academus (RIP), vi var aldeles för unga, men skulle vi dansa så skulle vi. Dancebattles, hehehe. Jag, som aldrig var populär och sprang och gömde mig mellan skåpen på rasterna i skolan, blev ngn folk beundrade och såg upp till. Vi kan kalla det revanch och upprättelse. Och Lamin, en snygg, sjukt musklig svart kille med fina rastaflätor, han såg mig. Det var coolt, på riktigt. Han valde bort alla snygga, coola tjejer och pratade och dansade med mig. Jösses. Det här kan jag skriva hur mycket som helst om. Men jag stoppar här. En annan gång kanske. Men vi fyra var ett vinnande team på dansgolven.


Folks, I'll be back later...

Lagstiftning i OS-tider.

De säger att kampsport är farligt. Det måste stiftas lagar om hur man ska undgå bestående skador på hjärnan som uppkommer av olika grader av våld mot huvudet. För annars kan det gå illa.

Ingen, och då menar jag INGEN, kan övertyga mig om att skeleton, rodel eller för all del publiksporten störtlopp, är mer snällt mot huvudet än kampsport. Jag har iofs inte läst om ngn allvarlig skeletonolycka under pågående OS, men en ung man dog på RODELTRÄNING i OS-banan innan tävlingarna ens börjat. Jag vet faktiskt ingen, troligen har jag fel, som har dött på tex thaiboxningsträning. Och i störtlopp... Hur var det nu med Anja och de andra? De mår väl alldeles fantastiskt bra efter sina käcka små hopp och mjuka sköna landningar på rygg, huvud och nacke. Nu vill jag inte på ngt sätt förringa deras prestationer. Anja är "kung"...

Tänk om vi skulle lagstifta lite om tex störtlopp. Backen får inte vara för brant, helst ska den gå uppför. Den ska vara byggd helt utan svängar. Skidorna måste ha broddar och fotbroms, ifall farten mot förmodan skulle bli förhög. Åkaren utrustas med fotboja som ger en kraftig stöt om hastigheten ändå skulle överstiga 30 km/timme. Inbyggd krockkudde i dräkten och sidokrockgardiner i säkerhetsstaketen som går vid sidan av banan. Det skulle bli kul med störtlopp då.

Kampsport gör dig stark, snabb och smidig utöver alla mentala fördelar som följer med träning. Du kan försvara dig om skulle hamna i ett knivigt läge, överfallsvåldtäkt exempelvis. Men nej, just det, tränar du ngn form av kampsport får du inte lov att använda våld vid självförsvar för du räknas som ett dödligt vapen. Men visa mig den skeletonåkare som har nytta av sin pulka vid en överfallsvåldäkt. Övertyga mig och jag ska börja åka skeleton direkt. Jag lovar.

Dagens "Jag har gjort det, har du?": Slickat på en lyktstolpe i minusgrader.

Det är inte fråga om hur hårt...

...fick jag höra idag. Utan hur länge. Det var det här med snön och vintern. Men jag kan meddela att jag faktiskt förlikat mig med vintern igen. Jag tycker om den igen. Jag passar på att skicka en ny snöängel till Malin.

Däremot finns det nog en viss svan som inte alls är glad över vintern. Fatta att simma med näbben i en isbit. Han kan inte äta. Några oroliga medborgare fick tipset att ge svanen bröd i varmt vatten i en nedsänkt hink. Jaha, och vad gör man sen då? Säger till svanen att nu får du hålla näbben still här i det varma vattnet till isen runt näbben smälter, eller vadå? Eller var nu en duktig svan och håll näbben still här så får du strax bröd... Tanken är förvisso god, men ibland undrar jag på riktigt.

Amäh...

...hur hårt ska jag behöva blunda? Mer snö?!? Ja, ja... Men jag kan inte förneka att det faktiskt är väldigt fint, och jag är glad att vi har fått en sådan fantastisk vinter.

Vet ni, gott folk. Han lyckades, han gjorde det. Min käre kollega klarade sitt uppdrag med min sminkbeställning. Jag är mäkta stolt över honom. Nu blir nästa uppdrag mitt. Att komma ihåg att betala honom. Det var ju det där med teflonet och så...

Idag ska det ske... Frisören och jag. Nästan ett namn till en bok, eller en Disneyfilm med ngn övervintrad gammal b-actionskådis som inte jobbat på länge. Fattas bara en stor dreglande hund, sex barn, en gul skolbuss och en frisör med en salong inredd i glada färger.

Dagens tips: Var rädd om dina lilltår, du vet inte hur bra de är förrän de inte fungerar optimalt längre.

Om jag blundar tillräckligt hårt...

...så kanske, kanske, kanske det blir sommar om ett ögonblick. Jag älskar vintern och är väldigt glad över att ha fått en sådan här vinter igen, så som när man var liten. Men nu vill jag ha värme. Så jag tänker att om jag gör som man gjorde när man var liten och blundar riktigt hårt när ngt var obehagligt, så är vintern borta när jag tittar igen. Jag ska prova. Man ska ju se till att ha barnasinnet kvar... Tro mig, det är det jag satsar allra hårdast på att utveckla just nu.

Hörs!

Som ett barn..

...i en godisaffär. Jag har blivit inbjuden till Spotify. Vilken värld det var som öppnade sig. Jag har lyssnat på Glen Medeiros "Nothing's gonna change my love for you", hela dagen. Fatta, alla dessa låtar, nästan obegränsat och jag väljer den. Snacka om syntax error när jag knakade till fingrarna och skulle sätta igång och börja leta musik. Alla små idémoln som svävade på min himmel poffade, ett efter ett. *poff* *poff*.

Om man vill ha mäkta roligt på sin arbetsplats så är den ultimata utmaningen att be en kollega på tjänsteresa i USA köpa smink. Om kollegan därtill är en stor man på 40 och ngt och förmodligen aldrig ens har sett sminkreklam på tv så blir det på gränsen till hysteriskt roligt. Min beställning blev följande: Christian Dior; svart mascara m smal borste, svart eyeliner, ögonskugga i olika nyanser av grått och lila. Gissa vilket svar jag fick :-). Men trots allt antog han utmaningen och skulle faktiskt försöka fixa. Dessa pojkar...

Har kokat risgrynsgröt ikväll. Det här med grötkokning är ett mysterium för mig, precis som att laga köttfärssås. Det spelar ta mej fan ingen roll hur stor jävla kastrull jag använder och hur lite jag häller i kastrullhelvetet. Lika förbannat så ser det ut som om ngn stoppat en dynamitgubbe i en mjölkförpackning eller i en krossade tomaterförpackning och sedan ställt den på min spis. Hur fan gör man. Funderar på att baxa in spisen i badkaret nästa gång...

Dagens musiktips: Nothing's gonna change my love for you m Glen Medeiros. Mmm, jag var typ 14 år...

Melodifestivalen...

..så har det dragit igång. Vilken annorlunda kväll det var på många sätt. En mkt välförtjänt direktplacering för Salem al Fakir. Jag hade ingen riktig koll på honom, men jag är glatt överaskad. Han var en sådan jag bestämt mig för att jag inte gillar, men jag har bestämt om. Han ska lyssnas på.

Och Jenny, vad säger man..? Du är magisk. I tre minuter stannade hela världen, vi i soffan höll nästan andan. Det var avskalat, det var skört, det var suggestivt och det var DU. Jag är arg över att du inte gick vidare, att människor inte förstår hur bra du är, men det verkar trots allt som att du fick många nya fans igår. Men jag är också glad att du inte gick vidare, jag tror att din tur är nu iallafall. Du har hittat DET. Din stjärna tändes igen, det är många med mig rörande överens om. Fan vad du levererade. Och dina ögon där i greenroom,.. F.ö körde vi din arm hela kvällen när vi efterfestade.

Nu går vi vidare.

Dagens tips: A place to stay med Jenny Silver.

Bloggeri...

...jajaja, jag försöker faktiskt. För att citera en gammal kollega "jag har faktiskt ett liv också". Om sanningen ska fram så har jag varit en smula lat. Men jag jobbar upp det sakta men säkert, snart är jag där igen. Till mitt försvar (en vecka bara, men ändå) så har jag faktiskt varit sjuk. Näst intill gipsvagga och sondmatning. ...minst...

Jag använder mig av mitt favoritmotto som jag nämnt i tidigare inlägg. Jag ska bara...

För övrigt tycker jag att vädret är fantastiskt. Jag känner mig som 14 igen (och det var ju inte alls sålänge sedan). Jag vill gå ut och göra snöänglar åt hela världen. Hade kanske inte riktigt lust med det när jag fastnade med bilen förut, då hade jag mest lust att gå ur bilen, smälla igen dörren och sparka hårt på däcken (vilket jag också gjorde). Men så fort jag slirat ut från parkeringplatsen på snedden så var den där änglakänslan över mig igen. En extra stor och fluffig ängel vill jag ge till Malin, så hon får en chans att verkligen känna glädjen av att pulsa i det "äckliga vita", som hon uttrycker det.

Vad kan man säga mer? Joho, det var så sant. Jag har fått världens coolaste Silverkit :-). Det, gott folk, ska jag nyttja på lördag när truppen är samlad. Rock on baby, you fix!


Dagens tips: Ät inte gul snö!

Imorgon...

...detta fantastiska ord, lika fullt av tvetydigheter som "jag ska bara". Men ändå, imorgon ska jag uppdatera min blogg. Fylla i tomma rutor, lite som ett sudoku. Tänk att ett rutnät med tomma fält där man ska peta in siffror kan användas som en direkt metafor för livet.


Hur som helst. Tantvarning idag. Vi har ringt störningsjouren. Vips, ett problem ur världen. Man blir glad.


Vänner, medmänniskor, bröder och systrar. Imorgon... Jag ska bara sova först :-).


Så Annelie, inte skälla på mig mer. Du ska få ditt lystmäte.

Leta upp och läs bums!!!

Ett bortglömt boktips: Den nionde insikten av James Redfield

Förvirrad...

Det kan tyckas som att jag är världens tryggaste när jag struttar upp på scenen och drar några, i mitt tycke, fantastiskt roliga skämt.

Den här lördagen är inget undantag. Glad i hågen inleder jag som vanligt med en beskrivning av min fantastiska morgon. Inser ganska snart att nu har jag snurrat in mig i orden. Försöker snurra upp mig, men faller djupare och djupare in i en liten monolog om bad, som blir vattenbad och vad skulle det annars vara om inte vattenbad? Torrbad?! och så vidare, för att sen toppa det hela med en otroligt klippsk punchline om vinterbad och isvak och jag. Ser mig omkring med ett bländande koffeinleende och märker att deltagarna står frågande. Tänker då att jag måste förklara, bara lite till. Blir det bättre? Näppeligen. Det hela slutar med att mina deltagare på allvar tycks tro att jag faktist tagit ett dopp i en isvak någon timme innan passet startar och att jag därför är något förvirrad och uppspelt.

På toppen av det börjar jag så sakta ana att det fattas en skiva för att fullfölja klassen. Ridå! Hur klarar man upp det? Som tur är har jag klippan Hanna (Bäckhage) med som deltagare, utan protest tar hon headsetet och räddar min klass som faktiskt skulle ha fallit helt om jag inte haft henne med. Jag fällde en tår när jag kom hem. Gottade mig i mitt elände. Jag tror inte teflonet ens var uppfunnet när jag föddes och ändå blev insidan av mitt kranie fullt utrustat med det. Man blir imponerad.

Livet är förgängligt..

Ofta påminns man om livets förgänglighet, hur kort tid man har på sig. Jag har flera gånger de senaste åren blivit påmind om det, och sagt till mig själv att nu ska jag ta mig i kragen och inte låta min tid passera utan att jag sagt till dem som står mig nära, hur mycket och vad de faktiskt betyder för mig. Har jag bättrat mig på den punkten? Nej. Jag faller hela tiden tillbaka i gamla vanor. Tänker att, äh, det där kan jag säga, messa eller ringa om imorgon. Men imorgon kan faktiskt vara längre bort än man tror.

Men, jag har lärt mig att alltid direkt säga till någon om jag tycker om honom eller henne, om jag tycker att någon gjort något bra, om jag tycker att någon är duktig. Det känns viktigt för mig att min omgivning vet om att de är bra. Även om mitt ord inte är det tyngsta i sammanhanget så vet jag att man blir glad av att höra bra saker. Vi är snabba på att ge negativ kritik, och våldsamt långsamma på att ge positiv kritik. Gå alltid till dig själv när du ger kritik, hur reagerar du om någon säger att du är bra. Oftast blir du glad, du blir varm i hjärtat. Det blir i alla fall jag. Glad och stolt.

Jag jobbar på att våga ringa mer, jag är en sms-människa. Men nyanser och toner försvinner i skriven text. Ett talat ord är varmare. En dag ska jag vinna över mig. Jag ska våga lyfta luren och ringa. Glöm inte bort att vår planet är mindre än någonsin, vi har korta avstånd till varandra var vi än bor, men det är bara elektroniskt. Inget är varmare för mig än att se dina ögon känna igen mig, att se din mun le när du ser mig och höra din röst säga mitt namn.

Snöstorm...

Vaknar efter en god natts sömn, mycket sömn. Blir sen till gymet, messar och talar om. Får svar; "-lugnt, sitter på en sen spårvagn". Inser att "snöstormen" återigen har försatt Göteborg i ett tillstånd av chock. Tänk att vår infrastruktur i Sveriges näst största stad nästan helt faller samman för några minusgrader (förvisso för många i mitt tycke), lite virvlande snö och sidvind.

Foto: Martina Cardemyr

Träningen gick fantastiskt. Stor styrkeökning från i söndags till idag. Lite gnäll hördes men det gick otroligt bra ändå. En övning som inte funkade alls i söndags gick av bara farten idag. Trevligt tycker jag. Det kommer bli hur bra som helst i Globen. Den kroppen skulle till och med kunna hantera en "nakenchock" vågar jag påstå. Nu sjunger man förvisso inte med sina triceps, men snygga muskler i rutan är inte heller fel. Man äter ju som bekant med ögat också.

Sen var det dags igen. BodyAttack. Öva. Tre låtar satt som en smäck direkt, 4:e låten tog en genomgång sen var smäcken där också. Två varv körda sen skrek kroppen efter vila. Vilade vi? Nähej då. Med en dåres envishet tog vi itu med upper body conditioning-låten. Som vanligt med inställningen att hur svårt kan den här vara. Efter 1.30 in på låten skrek både jag och Malin rätt ut. Hur i h-ete kan man bara vara så sadistisk och sätta ihop en styrkekoreografi på det viset. Till råga på allt fnittrar f**skapet på den medföljande DVD:n. Men slutar vi? Näpp! En gång till tar vi det för säkerhets skull, så att smärtan verkligen sitter ordenligt. Vi inser med ett skratt att vi älskar det här. BodyAttack är den ultimata träningsformen för en riktigt stark och uthållig kropp. Try it!

Imorgon är det jobba som gäller. Mycket pill kvar innan det nya datasystemet är på plats. Det kommer att bli hur bra som helst när det är up and running. Mitt arbete kommer nästan att kunna gå in under benämningen "rulla tummarna".

Vet ni, go´vänner... Ibland blir jag bara så trött på folk. Man kan välja. Antingen gör man ett problem av en möjlighet eller så tar man möjligheten, ser potentialen och gör det till en winwin-situation för berörda parter. Du har alltid ett val...

Nytt försök..

Jaja, jag provar igen. Hade iaf goda intentioner när jag skrev förra lååånga inlägget. Jag har en tendens att ha lång startsträcka, men brukar hämta mig på upploppet. Nu tänker jag att jag tar revanch mitt i loppet. Häpp! :-)

Nu är man på banan igen efter ett turbulent 2009. Och för all del en turbulent avslutning på 2008. Kontentan? Det blev hur bra och kul som helst. Vissa små saker var väl inte det roligaste jag gjort... Motorstopp mitt i Stigbergsliden under en körlektion, tutande man i blå Citroën bakom. Hade jag funnit mig då, hade jag klivit ut till mannen och sagt; -du, vi gör så här, Jag sätter mig i din bil och tutar så kan du starta min och köra fram den en liten bit. Men nej, feg är man. Sen var det knäoperation och tanddragning. Resten får jag berätta om vid tillfälle.

Jobbet? Puh, otroligt stimulerande. Har aldrig sett mig som kontorsråtta och nu är man där. Kul? Extremt.

Träningen? Jo, jag och Malin (Wahlberg) är igång igen med vårt hysteriska övande. Vi börjar så sakta gå mot våra bekanta 20 timmar per vecka. Mot en himmel som har nummer sju, inget stoppar oss nu. Moahaha, sköna rim. Men det är ju så otroligt roligt och betalningen man får av medlemmarna på NC (Nordic Club Majorna) är värd varje sekund, minut och timme som man lägger ner.

OCH, jag vill slå ett slag för Melodifestivalen 2010. Jodå, i år igen. Man blir glad. Framförallt vill jag lyfta fram Jenny Silver. Jo, jag är partisk, men jag anser ändå att hon har en av Sveriges mest fantastiska röster, hon klarar det mesta och det, mina vänner, anser jag vara talang. Jag har dessutom fått den stora äran att vara ansvarig för hennes kropp under 4 veckor framåt. Den 6:e februari ska ett konstverk i alla bemärkelser stå på scenen. Röstmässigt, låtmässigt, klädmässigt och fysmässigt. Behöver jag nämna att hon är vacker som en soluppgång. Jag säger bara JENNY for president, el. åtminstone Jenny for Globen.

Ett boktips: De välvilliga av Jonathan Littell