2010-05-20

Bobo...

Nye familjemedlemmen Bobo. 10 veckor. En riktigt bjässe :-)

2010-05-13

Benhinnor...

...som inte gör ont. Det är en cool känsla. Tänk vad lite fräscht gummi kan göra. Visste inte riktigt hur det kändes att gå ifrån ett pass och inte känna ngt alls förutom svettigt som fan och hög puls. I like it.

Idag har jag varit vid Kåsjön, det var fint. Jag har också stått vid Stenas Danmarksterminal och kikat på lastningen av färjan och losskastningen. Det var spännande. Kände mig som ett litet barn med stora ögon. Jag har hälsat på min pappa och fått mig ett gott skratt och han hann med att komma hem hit och hälsa på också. Lite ketchupeffekt på vår relation, min och pappas. Ingenting, ingenting, ALLT. Sen går det ett halvår igen typ.

Sitter också och filar på min hämnd mot Nasse. Tror det blir en hämnd i tolv steg :-).

Dagens tips: Massor av kylskåpskall mjölk. Det är mitt livselixir.

2010-05-12

Kermit...

...skrev hon. "-Godmorgon Kermit..." Sen fick jag en bild på min telefon där nämnda Kermit var utstyrd i Xena-uniform. I nästa sms stod *asg*. Jag är sur! Bara för att jag råkar vara lite nervös och har lite lätt börjat skifta i grönt. Men, hämnden är ljuv. Bara så du vet... MOAHAHAHAAA!!!

2010-05-11

Lunchrast...

...det är mums. Grillad kyckling och grekisk sallad på menyn. Ja, jag skrev sallad. Jag försöker bli en bättre människa. Hade jag inte tyckt så sjukt mycket om kött och inte fått så ont i magen av fibrer och grönsaker så hade jag blivit vegetarian på en gång. Men jag klarar inte det.

Hmpf, det blir ingen tävling den 22:e Maj för mig. Min kära, fina axel vill inte riktigt bli på gott humör än. Men jag misströstar inte. Den sitter iallafall fast, det är jättebra tycker jag.

Jag läser ju nu och då lite olika blaskor och för ett tag sedan så skrevs det aldeles (om någon vet hur det stavas, snälla upplys mig) väldigt mycket om kubmaneten. Det finns, som ni kanske märkt, en hel del saker som stör mig när det gäller hur journalister uttrycker sig. Nämnda kubmanet titulerades "dödsmanet" och i nästa mening skrevs att den attackerade oskyldig flicka. Mig veterligen har maneter ingen hjärna och de väljer inte medvetet hur de ska simma. De följer med de varma strömmarna. Egentligen borde jag inte bry mig, men det retar mig att det skrivs så här. Alltså, för helvete, människan mördar av ren lust, så tillskriv inte ett stackars djur våra äckliga egenskaper.

Ja, det är jättehemskt att folk dör av nässelgiftet som manetens tentakler är utrustade med. Det är fruktansvärt för de familjer som drabbas. Och nej, jag kanske inte har sådär våldsamt stora problem i mitt liv eller viktigare saker att tänka på, jag är ganska nöjd och glad med det jag har. Men jag tycker att det måste finnas någon form av gräns för den här skräckpropagandan som OKUNNIGA journalister ges utrymme att skriva. Dödsmanet (kubmanet), dödsval (späckhuggare), dödslek (trainsurfing, jävligt korkad lek dock). Det blir inflation i orden, de blir urvattnade och tappar sin betydelse och innebörd. Var rädd om orden, de är svåra nog att använda, så försök åtminstone att använda dem rätt.

För övrigt ska jag vara ledig ända till måndag. Rena semestern. Blir helt fladdrig i magen. Vet inte riktigt vad jag ska fylla tiden med, men det blir iallafall lite bodyattack-övande. Ska ha mitt första ba-pass på väldigt länge imorgon. Jag har så smått börjat skifta i grönt nu. Lite nervös. Men det ska bli väldigt roligt.

Dagens tips: Mango-passionfrukt smoothie. MÖMS!!!

2010-05-08

Ett steg till höger...

...eller ett steg till vänster. Oavsett vilket håll steget togs åt så tog jag ett stort kliv utanför min "comfort zone" idag när jag skulle köra mitt Body Combat pass. Alla gruppträningsinstruktörer skulle testa att inleda ett pass med "Huvud axlar knän och tår knän och tår" någon gång. Aldrig har min kropp darrat så som den gjorde idag. Men, att få med 36 förvirrade deltagare i det här, det kändes gott. Det var en hel del skeptiska och frågande blickar, sedan asgarv och tillslut var alla med och huvudaxlarknänochtårade av hjärtans lust.

Idag öppnade jag en bok jag fick av en vän i februari. Jag har bara gått omkring och varit väldigt glad över att jag fått den, men har ännu inte haft tid att läsa den. Idag skulle jag börja. Vilken trevlig överaskning jag fick. Där fann jag en kort handskriven text. Den värmde i hjärtat.

Imorgon ska jag till stadens centrum och kika efter ett par skor. Eller kanske flera. Men jag SKA hitta ett par träningsskor iallafall.

"Ge mig mod att acceptera det jag inte kan förändra, ge mig styrka att förändra det jag kan"