2010-01-31

Imorgon...

...detta fantastiska ord, lika fullt av tvetydigheter som "jag ska bara". Men ändå, imorgon ska jag uppdatera min blogg. Fylla i tomma rutor, lite som ett sudoku. Tänk att ett rutnät med tomma fält där man ska peta in siffror kan användas som en direkt metafor för livet.


Hur som helst. Tantvarning idag. Vi har ringt störningsjouren. Vips, ett problem ur världen. Man blir glad.


Vänner, medmänniskor, bröder och systrar. Imorgon... Jag ska bara sova först :-).


Så Annelie, inte skälla på mig mer. Du ska få ditt lystmäte.

2010-01-12

Leta upp och läs bums!!!

Ett bortglömt boktips: Den nionde insikten av James Redfield

2010-01-10

Förvirrad...

Det kan tyckas som att jag är världens tryggaste när jag struttar upp på scenen och drar några, i mitt tycke, fantastiskt roliga skämt.

Den här lördagen är inget undantag. Glad i hågen inleder jag som vanligt med en beskrivning av min fantastiska morgon. Inser ganska snart att nu har jag snurrat in mig i orden. Försöker snurra upp mig, men faller djupare och djupare in i en liten monolog om bad, som blir vattenbad och vad skulle det annars vara om inte vattenbad? Torrbad?! och så vidare, för att sen toppa det hela med en otroligt klippsk punchline om vinterbad och isvak och jag. Ser mig omkring med ett bländande koffeinleende och märker att deltagarna står frågande. Tänker då att jag måste förklara, bara lite till. Blir det bättre? Näppeligen. Det hela slutar med att mina deltagare på allvar tycks tro att jag faktist tagit ett dopp i en isvak någon timme innan passet startar och att jag därför är något förvirrad och uppspelt.

På toppen av det börjar jag så sakta ana att det fattas en skiva för att fullfölja klassen. Ridå! Hur klarar man upp det? Som tur är har jag klippan Hanna (Bäckhage) med som deltagare, utan protest tar hon headsetet och räddar min klass som faktiskt skulle ha fallit helt om jag inte haft henne med. Jag fällde en tår när jag kom hem. Gottade mig i mitt elände. Jag tror inte teflonet ens var uppfunnet när jag föddes och ändå blev insidan av mitt kranie fullt utrustat med det. Man blir imponerad.

2010-01-07

Livet är förgängligt..


Ofta påminns man om livets förgänglighet, hur kort tid man har på sig. Jag har flera gånger de senaste åren blivit påmind om det, och sagt till mig själv att nu ska jag ta mig i kragen och inte låta min tid passera utan att jag sagt till dem som står mig nära, hur mycket och vad de faktiskt betyder för mig. Har jag bättrat mig på den punkten? Nej. Jag faller hela tiden tillbaka i gamla vanor. Tänker att, äh, det där kan jag säga, messa eller ringa om imorgon. Men imorgon kan faktiskt vara längre bort än man tror.

Men, jag har lärt mig att alltid direkt säga till någon om jag tycker om honom eller henne, om jag tycker att någon gjort något bra, om jag tycker att någon är duktig. Det känns viktigt för mig att min omgivning vet om att de är bra. Även om mitt ord inte är det tyngsta i sammanhanget så vet jag att man blir glad av att höra bra saker. Vi är snabba på att ge negativ kritik, och våldsamt långsamma på att ge positiv kritik. Gå alltid till dig själv när du ger kritik, hur reagerar du om någon säger att du är bra. Oftast blir du glad, du blir varm i hjärtat. Det blir i alla fall jag. Glad och stolt.

Jag jobbar på att våga ringa mer, jag är en sms-människa. Men nyanser och toner försvinner i skriven text. Ett talat ord är varmare. En dag ska jag vinna över mig. Jag ska våga lyfta luren och ringa. Glöm inte bort att vår planet är mindre än någonsin, vi har korta avstånd till varandra var vi än bor, men det är bara elektroniskt. Inget är varmare för mig än att se dina ögon känna igen mig, att se din mun le när du ser mig och höra din röst säga mitt namn.

2010-01-06

Snöstorm...

Vaknar efter en god natts sömn, mycket sömn. Blir sen till gymet, messar och talar om. Får svar; "-lugnt, sitter på en sen spårvagn". Inser att "snöstormen" återigen har försatt Göteborg i ett tillstånd av chock. Tänk att vår infrastruktur i Sveriges näst största stad nästan helt faller samman för några minusgrader (förvisso för många i mitt tycke), lite virvlande snö och sidvind.

Foto: Martina Cardemyr


Träningen gick fantastiskt. Stor styrkeökning från i söndags till idag. Lite gnäll hördes men det gick otroligt bra ändå. En övning som inte funkade alls i söndags gick av bara farten idag. Trevligt tycker jag. Det kommer bli hur bra som helst i Globen. Den kroppen skulle till och med kunna hantera en "nakenchock" vågar jag påstå. Nu sjunger man förvisso inte med sina triceps, men snygga muskler i rutan är inte heller fel. Man äter ju som bekant med ögat också.


Sen var det dags igen. BodyAttack. Öva. Tre låtar satt som en smäck direkt, 4:e låten tog en genomgång sen var smäcken där också. Två varv körda sen skrek kroppen efter vila. Vilade vi? Nähej då. Med en dåres envishet tog vi itu med upper body conditioning-låten. Som vanligt med inställningen att hur svårt kan den här vara. Efter 1.30 in på låten skrek både jag och Malin rätt ut. Hur i h-ete kan man bara vara så sadistisk och sätta ihop en styrkekoreografi på det viset. Till råga på allt fnittrar f**skapet på den medföljande DVD:n. Men slutar vi? Näpp! En gång till tar vi det för säkerhets skull, så att smärtan verkligen sitter ordenligt. Vi inser med ett skratt att vi älskar det här. BodyAttack är den ultimata träningsformen för en riktigt stark och uthållig kropp. Try it!


Imorgon är det jobba som gäller. Mycket pill kvar innan det nya datasystemet är på plats. Det kommer att bli hur bra som helst när det är up and running. Mitt arbete kommer nästan att kunna gå in under benämningen "rulla tummarna".

Vet ni, go´vänner... Ibland blir jag bara så trött på folk. Man kan välja. Antingen gör man ett problem av en möjlighet eller så tar man möjligheten, ser potentialen och gör det till en winwin-situation för berörda parter. Du har alltid ett val...


2010-01-05

Nytt försök..

Jaja, jag provar igen. Hade iaf goda intentioner när jag skrev förra lååånga inlägget. Jag har en tendens att ha lång startsträcka, men brukar hämta mig på upploppet. Nu tänker jag att jag tar revanch mitt i loppet. Häpp! :-)

Nu är man på banan igen efter ett turbulent 2009. Och för all del en turbulent avslutning på 2008. Kontentan? Det blev hur bra och kul som helst. Vissa små saker var väl inte det roligaste jag gjort... Motorstopp mitt i Stigbergsliden under en körlektion, tutande man i blå Citroën bakom. Hade jag funnit mig då, hade jag klivit ut till mannen och sagt; -du, vi gör så här, Jag sätter mig i din bil och tutar så kan du starta min och köra fram den en liten bit. Men nej, feg är man. Sen var det knäoperation och tanddragning. Resten får jag berätta om vid tillfälle.

Jobbet? Puh, otroligt stimulerande. Har aldrig sett mig som kontorsråtta och nu är man där. Kul? Extremt.

Träningen? Jo, jag och Malin (Wahlberg) är igång igen med vårt hysteriska övande. Vi börjar så sakta gå mot våra bekanta 20 timmar per vecka. Mot en himmel som har nummer sju, inget stoppar oss nu. Moahaha, sköna rim. Men det är ju så otroligt roligt och betalningen man får av medlemmarna på NC (Nordic Club Majorna) är värd varje sekund, minut och timme som man lägger ner.

OCH, jag vill slå ett slag för Melodifestivalen 2010. Jodå, i år igen. Man blir glad. Framförallt vill jag lyfta fram Jenny Silver. Jo, jag är partisk, men jag anser ändå att hon har en av Sveriges mest fantastiska röster, hon klarar det mesta och det, mina vänner, anser jag vara talang. Jag har dessutom fått den stora äran att vara ansvarig för hennes kropp under 4 veckor framåt. Den 6:e februari ska ett konstverk i alla bemärkelser stå på scenen. Röstmässigt, låtmässigt, klädmässigt och fysmässigt. Behöver jag nämna att hon är vacker som en soluppgång. Jag säger bara JENNY for president, el. åtminstone Jenny for Globen.

Ett boktips: De välvilliga av Jonathan Littell