Jag gillar...

...honom inte. Men när "Bailamos" kom, den första hiten, damn, smack down. Jag och min kollega, Ellinor (vart tog du vägen), tequila, ett dansgolv... Och lilla Ulrika (du fattas mig, men jag förstår), vars ögon höll på att poppa ur huvudet.

Nu har jag upptäckt "Taking back my love". Jag är av den fasta åsikten att i princip alla artister, oavsett genre, har ngt. Jag ger allt en chans, även Enrique. Och damn, smack down. Ge mig ett svettigt dansgolv, sjyssta kläder (dansvänliga), och jag kan lova att jag fortfarande kan skapa fritt dansutrymme och en ring av folk runt mig. En egen scen...

ojojoj, nu kommer minnen flygande. Jag och Marika, Lamin och H-J. Club Academus (RIP), vi var aldeles för unga, men skulle vi dansa så skulle vi. Dancebattles, hehehe. Jag, som aldrig var populär och sprang och gömde mig mellan skåpen på rasterna i skolan, blev ngn folk beundrade och såg upp till. Vi kan kalla det revanch och upprättelse. Och Lamin, en snygg, sjukt musklig svart kille med fina rastaflätor, han såg mig. Det var coolt, på riktigt. Han valde bort alla snygga, coola tjejer och pratade och dansade med mig. Jösses. Det här kan jag skriva hur mycket som helst om. Men jag stoppar här. En annan gång kanske. Men vi fyra var ett vinnande team på dansgolven.


Folks, I'll be back later...