Sen lördagkväll...

...och jag sitter och tittar på "Den gröna milen" på kanal 6. Den är konstig, men jag älskar den. Jag kan nog varenda replik utantill.

Jag är dödstrött, men kan inte slappna av tillräckligt för att sova just nu. Inget märkvärdigt imorgon, bara en matchsparring inför tävlingen. En träningsmatch inom klubben, för att få lite säkerhet med sig om hur det känns att stå i ringen, hur långa 3 x2 min egentligen är, att lyssna på coacherna i en matchsituation. Alltså bara träning inför match. Ändå känns det så på allvar.

Utöver det sitter jag och tänker på min bror. Undrar hur det kommer att kännas när jag får se honom. Jag har inte lyckats räkna efter riktigt hur lång tid som passerat sedan han försvann. Men någonstans runt 20 år, har jag kommit fram till. Jag minns fortfarande hur han bakade delikatessskorpor. Dag som natt. Vi hade så mycket skorpor så vi säkert hade kunnat öppna ett skorperi. Vad det nu kan vara. Jag minns hans hemmabyggda stereoanläggning, som bestod av diverse sammankopplade attiraljer och ganska maffiga bilhögtalare. Jag tyckte det var så häftigt. Jag minns hans svarta skinnjacka i knuttemodell med en anarkistknapp på. Jag visste inte vad det betydde, men jag tyckte jackan var fin. Jag minns hans långa hår, hans busiga mun när han skrattade och hur hans mun kunde förändras så när han blev arg. Jag har så många minnen. Min bror... Det känns nytt att säga så. Jag har sagt det i fem dagar, jag hoppas att jag kommer att få säga det i många år framåt.

Nu ska jag plocka ihop min utrustning för imorgon, så jag slipper tänka på det när jag kommer vara helt uppstissad av nervositet. Brukar alltid glömma ngt när jag befinner mig i det tillståndet.

Dröm sött, mina vänner. Lämna gärna ett avtryck om ni ändå tar er tid att läsa.