Morgon...

...i Göteborg. Det är väldigt fint. Jag älskar min stad, dess byggnader, infrastruktur och alla människor däri. Samtidigt hatar jag den för allt ont som finns i den. Jag gillar inte att jag, som försöker vara så demokratisk och så medveten, väljer att blunda och se bort när jag närmar mig det som jag tycker känns obehagligt.

Vad beror det på? Vill jag hålla det på avstånd eller känner jag helt enkelt för stor vanmakt för att klara av att samla tankarna och göra något åt det som är illa? Svaret är vare sig enkelt eller självklart för mig, dock brukar jag säga att sanningen ligger någonstans mittemellan när det finns ett antal olika möjliga scenarion. Jag väljer tydligen att vara lagom, mittemellan, bekväm...